”Juridiken var inte för mig. Jag ville fortsätta släkttraditionen, ta hand om platsen och vingårdarna. Jag har en så stark kärlek till vår släkts historia och allt som hänt under många generationer, jag ville ta det vidare. Det som ska förvaltas är egendomen och landskapet, här har jag har ett ansvar under min tid. Visst, det finns tradition även i vinframställningen, men jag sätter min egen prägel på vinerna. Det är ett kreativt yrke som faktiskt handlar om ett konstnärligt uttryck, det gäller att hitta sin egen stil. Vem vet, kanske vill min dotter ta över och då är det hennes tur att sätta stilen.”

När egendomen i Loreto Aprutino ärvdes på 1960-talet utökade Chiaras far odlingarna av montepulciano, trebbiano och cococciola. Senare planterades pecorino och sedan Chiara tog över 2003 har passerina och mer montepulciano adderats. Den hållbara linjen gäller och under Chiaras ledning följs ett speciellt italienskt protokoll, bäst passande för regionens klimat. Finessen är att det uppdateras kontinuerligt och anpassas i princip i realtid till aktuella förhållanden och behov. Och i vinkällaren gäller också handpåläggning av den filosofi som passar bäst för Chiaras olika serier.

”Jag har två produktlinjer som jag jobbar med parallellt. Den ena innefattar mer teknik och här tillverkar jag moderna, samtida viner i en mer konstant stil. Den andra, Fosso Cancelli, står för hantverksmässigt framställda viner i mindre kvantiteter, jästa och lagrade på amfora helt eller delvis. Oavsett serie är bästa möjliga druvmaterial alltid utgångspunkten och det vill vi påverka så lite som möjligt, så att druvans karaktär verkligen framträder.”

Vinerna Montepulciano d’Abruzzo, Cococcioloa och Aries på pecorino hör alla hemma i den moderna, samtida serien. Kändisen montepulciano står ofta för rätt maffiga viner, men Chiaras tolkning är slank och fruktdriven, en ”montepulcianino”. Lite mindre av allt i en mer feminin stil, enligt Chiara. Aries bjuder på en läcker kryddighet av färska örter, en personlighet med gastronomiska ambitioner, medan Cococciolas citrusdrivna fruktighet gärna möter vegetariskt. I den hantverksmässiga linjen Fosso Cancelli kommer bland annat trebbiano d’abruzzo i en fullmatad, smakrik och rustikt komplex stil som får alla eventuella skeptiker till druvan på fall. Chiara skördar trebbiano två gånger, den tidiga skörden ger syra och friskhet medan den senare ger volym. Därefter blir det både amforor, ekfat och extra tid på jästfällningen. Och nu senaste kom Fosso Cancelli Cerasuolo d’Abruzzo, rosévinet som kammar hem förstaplatsen i ligan nyanserade matviner med bra bett, både seriöst och riktigt kul. Uppmärksamhet och applåder lät heller inte vänta på sig vid lansering i Sverige.

”Cerasuolo d’Abruzzo är vår regions viktigaste vin, det är varje vinmakares stolthet. När jag växte upp var traditionen att slakta bästa grisen, ställa fram det nya vinet för provsmakning och ge cerasuolo all uppmärksamhet. Vinet är inte enkelt att tillverka, stoltheten är berättigad. Jag gör min cerasuolo genom att skörda några veckor tidigare, krossa druvorna och låta skalen ligga med i musten på kärl av betong tills en spontanjäsning startat. Sedan tappas must av och flyttas till amfora och jäsningen fortsätter på lerkärlen. Det ger ett matvin som är superflexibelt, det kan sättas till allt från burrata och pizza till ljust kött, pasta och fisk.”

Chiaras portfölj bjuder på verklig bredd från Abruzzo och strategin för tillverkningen är på plats. Men framtidsplaner, då? Med en personlig twist på det mesta blickar Chiara förstås framåt på sitt eget sätt. Det gäller att skynda långsamt, menar hon, inte satsa på tillväxt bara för sakens skull.

”Det talas för mycket om tillväxt som något nödvändigt. Jag vill vara försiktig, växa långsamt när det finns anledning och möjlighet. Och hållbarhet ska vara en genomgående ledstjärna, inte bara för odling och vinframställning, utan för alla delar av verksamheten. Ekonomisk trygghet och sociala villkor är minst lika viktigt för att vi ska kunna jobba vidare. Mitt ansvar är att lämna det jag ärvde i form av land och odlingar i ett ännu lite bättre skick till nästa generation, det är den viktigaste utvecklingen och framtidsplanen. Men på det sociala planet vill jag också göra något extra. Jag växte upp här, älskar platsen och jag vill att människor ska kunna komma hit. Därför driver jag även en agriturismo, inte som inkomstkälla utan snarare mötesplats. Det är fantastiskt med besök och den diskussion som kan uppstå, det för också verksamheten framåt.”