Azores | A Proibida Rosé
Namnet A Proibida betyder ”den förbjudna” och anspelar på vinets druva. På ön Pico, mitt ute i Atlanten, odlas druvorna i steniga, vulkaniska jordar som formats av naturens krafter. Det är ett dramatiskt landskap där vinodling tidigare varit både utmanande och ifrågasatt. Vingårdarna ligger inbäddade i currais, murade rutor av lavasten, som skyddar vinstockarna från Atlantens salta vindar och starka sol.
Bakom vinet står Azores Wine Company som är en visionär producent som lyfter fram Azorernas unika terroir. Vinmakaren António Maçanita är en nyckelfigur i den portugisiska vinvärlden, känd för att återuppliva nästan utdöda druvsorter och för att skapa viner med stark identitet och minimal påverkan i källaren. Filosofin bygger på low intervention, att låta platsen tala genom vinet.
Druvan bakom A Proibida Rosé är något av en uppstickare i vinvärlden. Det är en gammal korsning mellan amerikanskt och europeiskt arv, framtagen under vinlusens tid för sin motståndskraft. Druvan betraktades länge med en viss skepsis, men på Azorerna har den funnit sin plats. Här, bland lavasten och atlantvindar, ger den ett vin med livlig syra, florala toner, vilda bär och en distinkt sälta. En smak av historia, envishet och öprägel.
De gamla vinstockarna, Vinhas Velhas har vuxit i lavafält i generationer. Klimatet på Azorerna är svalt, med mycket regn och hög luftfuktighet. Ovanliga förhållanden för ett rosévin, men här ger det en exceptionell friskhet, låg alkohol och uttalad mineralitet.
Skörden sker för hand, ofta i början av augusti. Druvorna pressas varsamt och jäsningen sker i rostfria ståltankar för att bevara fruktens naturliga karaktär. Ingen ek används och fokuset ligger på renhet, syra och det vulkaniska uttrycket. Resultatet är ett rosévin som bryter normen och bjuder på en både havsnära och jordnära upplevelse.
Doft och smak
Frisk och aromatisk doft med inslag av vilda jordgubbar, persika och subtila florala toner. I smaken hittar man en fin balans mellan röd grapefrukt, citrus, bärig frukt och mineralsälta, med ett torrt avslut och en vibrerande syra. Vinet är lätt, men samtidigt komplext, med en struktur som gör det till mer än bara ett sommarvin.
A Proibida Rosé passar utmärkt till grillade skaldjur, ceviche, vit fisk eller till fräscha sallader med melon och fetaost. Ett vin för den nyfikna som söker något annorlunda, med lika mycket personlighet som plats.
Produktfakta
Producent | Azores Wine Company |
---|---|
Vinmakare | António Maçanita |
Land | Portugal |
Region | D.O. Pico – Azores |
Druvor | Vinhas Velhas (fältblandade lokala druvsorter) |
Alkohol | 11% |
Årgång | 2024 |
Lagring | Ingen fatlagring – jäst i rostfria ståltankar |
Förpackning | Flaska 750 ml |
Förslutning | Naturkork |
Kartong | 6 flaskor |
Varugrupp | Rosé Vin |
Pris | 219:- inkl moms |
Restaurang | 175:- exkl moms |
Azores Wine Company
En nygammal upptäckt bland världens vinregioner
Pico är en av de nio öarna i Azorerna och utgör den högsta punkten i den mittatlantiska centralryggen. Det är längs denna underjordiska bergskedja som de eurasiska, afrikanska samt nord- och sydamerikanska kontinentalplattorna både möts och flyttar sig från varandra varje år. Rörelserna ger upphov till ett av jordens mest vulkaniska och seismiska centrum, vilket naturligtvis skapar exceptionella förhållanden för odling i allmänhet och vinodling i synnerhet.
Pico är den yngsta av Azorernas öar och präglas helt av den mäktiga vulkanen Ponta do Pico. Detta 2 351 meter höga berg är Portugals högsta och en imponerande syn från flera av de andra öarna. Vin från Azorerna, mitt i Atlanten, har en lång tradition som sträcker sig ända tillbaka till när de första bosättarna kom till ögruppen i början av 1400-talet. De var nybyggare från Portugal som provade sig fram med olika typer av vinstockar och hittade de varianter som passade bäst för öarnas jordmåner och klimat.
Länge blomstrade vinnäringen på Azorernas och produktionen var betydande. Redan under 1500-talet började man prata om druvan verdelho. Vinerna fick ett gott renommé och nådde via havet det nyupptäckta Amerika. Tidigt beskrivs det hur skepp bunkrade vin i Porto de Pipas på ön Terceira på sina expeditioner mot den okända kontinenten i väst. Men verdelhovinets storhet uppnåddes först när det blandades med andra druvsorter som malvasia, boal, alicante, sercial och bastardo, enligt proportioner som utvecklades av munkar från olika ordnar.
Under 1700-talet exporterades vin från Azorerna till Nordamerika, Antillerna och även till Ryssland. När Tsar Nikolaj II störtades 1917 hittade man vin från Pico i hans källare. Under 1800-talet nådde vinet Brasilien där läkare rekommenderade det som medicin.
I mitten av 1800-talet hade Azorerna en årlig vinproduktion på närmare 10 miljoner liter och var en seriös utmanare till Madeira. Men så drabbades odlingarna på Pico av oidium, som är en variant av mjöldagg, och bara något år senare, 1853, av den förödande vinlusen Phylloxera vastratix. Det blev ett hårt ekonomiskt bakslag för den tidigare så framgångsrika vinodlingen. Invånarna gav sig nu av till USA och på bara några decennier försvann hälften av befolkningen på Pico västerut.
I dag är det Azores Wine Company med trion António Maçanitas, Felipe Rochas och Paulo Machados i täten som har sett till att världen återigen fått tillgång till Picos viner.
Vinet odlas i ett vackert kulturlandskap som historiskt sett vuxit fram genom vinodlingen. Sedan 2004 är detta mycket speciella sätt att odla vin upptaget i UNESCO:s lista över skyddade världsarv. De unika vinodlingarna liknar gigantiska stenlabyrinter där varje vingård omgärdas av en hög mur för att skydda den från vind. Gårdarna är sedan uppdelade i mindre, ofta bara några kvadratmeter stora, odlingslotter, så kallade currais. I dessa små odlingslotter planterades några få krypande vinstockar. Att vingårdarna fick detta utseende berodde på att man dels måste göra sig av med stenarna som fanns där man planterade de späda vinrankorna, dels att dessa måste skyddas från vinden. Murarna bidar till ett perfekt mikroklimat inne i odlingslotterna, där vinrankan skyddas från vinden och solvärmen lagras i de omsorgsfullt byggda stenmurarna av basalt.
Azores Wine Company har successivt köpt gamla igenvuxna och svårtillgängliga currais-vingårdar och ett omsorgsfullt återplanteringsarbete har inletts. Det är en utmaning eftersom jordmånen karakteriseras av sten och snabbt dräneras. Hemligheten ligger i en teknik där man utnyttjar naturliga sprickor i lavastenen som görs större med hjälp av att man hamrar ner järnpålar. Sprickan fylls sedan med jord. Längs med vulkanens sida växer också en speciell sorts mossa som används som en slags vattenreservoar. Mossan samlar dagg som rinner ner i marken och blandas ut med mineraler och näring som sedan fångas upp av vinrankan.
Nu har Azores Wine Company planer på ett eget vineri på Pico, mitt i en 30 hektar stor curras som de köpt helt nära öns flygplats. När det står klart kan öns många inresta valskådare räkna med att få sällskap av dito vinkännare.